Ventilationssystem är en viktig del av moderna byggnader i hela Europa och resten av världen. Samtidigt drivs många industri-, kontors-, hälsovårds-, utbildnings- och kommersiella byggnader fortfarande med ventilationssystem som installerades för 15, 20 eller till och med 25 år sedan. Många av dessa system fortsätter att fungera tillförlitligt och uppfyller fortfarande sitt ursprungliga syfte: att flytta stora volymer luft genom byggnaden.
Ventilationstekniken har dock utvecklats avsevärt under de senaste två decennierna. Medan äldre system ofta drevs med enkla på/av-kontroller, är moderna ventilationsaggregat utrustade med frekvensomformare, CO₂-sensorer, tryckgivare, behovsstyrd ventilation och avancerade energisparfunktioner.
Många äldre system saknar dessa tekniker. De fortsätter att arbeta med en konstant hastighet oavsett beläggningsgrad eller faktiskt ventilationsbehov. Som ett resultat av detta förblir skillnader i energiförbrukning, filtreringseffektivitet och inomhusluftens kvalitet ofta obemärkta.
Samtidigt har standarder för luftkvalitet och krav på filtrering förändrats dramatiskt. En växande medvetenhet om hälsoriskerna förknippade med fina partiklar har lett till utvecklingen av nya filtreringsstandarder utformade för att mäta filtrets prestanda mer exakt.
Det är här en av de största utmaningarna i ventilationsbranschen börjar. Många fastighetsägare, underhållsföretag och till och med vissa branschfolk förlitar sig fortfarande på filterklassificeringar och terminologi som utvecklades för flera decennier sedan.
Ett av de bästa exemplen är den fortsatta användningen av termen F7.
F7 – En välkänd beteckning, men vad betyder den idag?
Många yrkesverksamma inom HVAC- och filtreringsbranschen är bekanta med den tidigare standarden EN 779. Under många år ansågs ett F7-filter vara standardlösningen för filtrering av tilluft.
Än idag säljs många filter i Europa och på många andra marknader under beteckningen F7. Dessa produkter känns ofta igen på sitt traditionella rosa eller rödaktiga filtermedium. För många fastighetsägare och underhållsföretag har detta utseende blivit en välkänd symbol för ett högkvalitativt tilluftsfilter.
Problemet är att standarden EN 779 ersattes för flera år sedan av den internationella standarden ISO 16890.
Beteckningen F7 ensam ger inte längre tillräcklig information om vilka partiklar ett filter faktiskt fångar upp, hur det bidrar till inomhusluftens kvalitet eller hur det påverkar ett ventilationssystems energiförbrukning.
Därför bör den centrala frågan inte längre vara om ett filter är märkt som F7, utan snarare vilken ISO 16890-klassificering det faktiskt har.
Varför ISO 16890 är nödvändig idag
Standarden ISO 16890 utvärderar luftfilter baserat på deras faktiska förmåga att avlägsna partiklar av olika storlekar från luften.
Filter delas in i flera kategorier:
- ePM10 – för större partiklar
- ePM2.5 – för finare partiklar
- ePM1 – för de minsta och mest hälsofarliga partiklarna
Särskild uppmärksamhet ägnas åt ePM1-partiklar i modern luftfiltrering.
Dessa partiklar är mindre än en mikrometer och kan tränga djupt ner i lungorna, och vissa kan till och med ta sig in i blodbanan. Världshälsoorganisationen (WHO) anser att fina partiklar är en av de mest betydande luftrelaterade hälsoriskerna i världen. Fina partiklar har kopplats till hjärt-kärlsjukdomar, luftvägssjukdomar och olika former av cancer.
Av denna anledning rekommenderar de flesta tillverkare av modern ventilationsutrustning nu ePM1-filter för tilluftsfiltrering.
Är alla F7-filter automatiskt ePM1-filter?
Det korta svaret är: Nej.
En av de vanligaste missuppfattningarna på marknaden är att ett F7-filter klassificerat enligt den gamla EN 779-standarden automatiskt motsvarar ett modernt ePM1-filter. I verkligheten kan dessa två standarder inte jämföras direkt.
EN 779 och ISO 16890 baseras på olika testmetoder och utvärderingskriterier. Därför bör varje filter bedömas utifrån sin faktiska ISO 16890-klassificering snarare än enbart utifrån sin historiska F7-beteckning.
I praktiken finns det fortfarande många traditionella F7-filter med rosa eller rödaktiga filtermedia vars faktiska ISO 16890-prestanda inte nödvändigtvis faller inom ePM1-intervallet. Många av dessa produkter uppnår klassificeringar närmare ePM2.5 eller till och med ePM10, vilket innebär att de främst avlägsnar större partiklar jämfört med moderna ePM1-filter.
Detta innebär att även om sådana filter kan uppfylla kraven för den tidigare F7-klassificeringen, ger de inte nödvändigtvis samma skyddsnivå mot de mest skadliga fina partiklarna.
Vad som gör detta särskilt problematiskt är att många filter ser nästan identiska ut. Den traditionella rosa eller rödaktiga färgen förknippas fortfarande av många marknadsaktörer med ett högkvalitativt tilluftsfilter. I verkligheten säger dock färgen ingenting om den faktiska ISO 16890-klassificeringen eller filtrets förmåga att avlägsna ePM1-partiklar.
Fastighetsägare och underhållsföretag bör därför aldrig förlita sig enbart på F7-beteckningen eller filtrets utseende. Det som betyder något är den dokumenterade ISO 16890-klassificeringen och ventilationstillverkarens krav.
Moderna ventilationssystem är utformade för specifika filter
En aspekt som ofta underskattas är samspelet mellan ventilationssystemet och luftfiltret.
Moderna ventilationsaggregat är designade av tillverkare för specifika filterklasser. Fläktprestanda, luftflöden, tryckfall, styrstrategier och energiförbrukning beräknas alla utifrån definierade filteregenskaper.
Många av dessa aggregat har också Eurovent-certifiering, som dokumenterar systemets energieffektivitet.
Om en tillverkare uppnår en A- eller A+-energiklassning med specifika ePM1-filter, betyder det inte automatiskt att samma energiprestanda bibehålls vid användning av alternativa ersättningsfilter.
Användning av filter med olika tryckfall, energiprestanda eller filtreringseffektivitet kan påverka hela systemets prestanda.
Möjliga konsekvenser inkluderar:
- Högre energiförbrukning
- Minskade luftflöden
- Sämre styrbarhet av systemet
- Lägre inomhusluftkvalitet
- Ökad belastning på fläktar
- Minskad livslängd för komponenter
Varför det billigaste filtret ofta är den dyraste lösningen
Vid inköp av luftfilter fokuserar många köpare initialt på inköpspriset.
I verkligheten utgör dock inköpspriset ofta endast en liten del av ett filters totala kostnad.
Betydligt större kostnader uppstår från:
- Elförbrukning
- Fläktarnas energibehov
- Underhållskrav
- Slitage på ventilationsutrustning
- Bytesintervall
Studier visar att luftfilter kan stå för cirka 10–20 % av ett ventilationssystems energiförbrukning. Beroende på byggnadstyp kan detta motsvara omkring 5–10 % av byggnadens totala energiförbrukning.
Därför bör den centrala frågan inte vara:
”Vad kostar det här filtret?”
Istället bör den vara:
”Hur mycket kommer det här filtret att kosta mig per år?”
Fastighetsägare och boende bär konsekvenserna
I slutändan är det varken själva filtret eller leverantören som bär konsekvenserna av ett olämpligt filterval.
Kostnaderna bärs av fastighetsägaren.
Om hälsofarliga fina partiklar inte avlägsnas tillräckligt lider inomhusluftens kvalitet.
Om de installerade filtren inte matchar ventilationssystemets designparametrar ökar energiförbrukningen och driftskostnaderna.
När filter används vars faktiska prestanda inte uppfyller de krav som ställs, förlorar operatören både energieffektivitet och inomhusluftkvalitet – två nyckelfaktorer som man ursprungligen investerade i.
De största förlorarna är dock de människor som arbetar, studerar och bor i dessa byggnader varje dag.
Slutsats
HVAC- och filtreringsbranschen har förändrats i grunden under de senaste tjugo åren. Samtidigt används fortfarande många föråldrade termer och tänkesätt från tiden före ISO 16890 i stor utsträckning.
Beteckningen F7 ensam ger inte längre tillräcklig information om ett filters faktiska prestanda och ger ingen garanti för skydd mot skadliga fina partiklar.
Innan man köper ett luftfilter bör man alltid ställa tre enkla frågor:
- Vad är filtrets faktiska ISO 16890-klassificering?
- Vad är dess energiförbrukning under hela dess livslängd?
- Skyddar det effektivt byggnadens användare från ePM1-partiklar?
Om en tillverkare av ventilationsutrustning specificerar ett ePM1-filter finns det vanligtvis en god anledning till det. Rätt filterval påverkar inte bara elkostnaderna, utan även inomhusluftens kvalitet, systemets livslängd och i slutändan hälsan hos människorna i byggnaden.
Det billigaste filtret är därför inte alltid den mest ekonomiska lösningen. Ofta är det bästa filtret det som sparar energi, levererar ren luft och låter ventilationssystemet fungera exakt så som tillverkaren avsett.
